Känslan

Alla människor i den underliga världen har nog haft den här Känslan, jag vet inte vad jag ska kalla den riktigt. Känslan gör att man ibland inte står ut med sig själv. Man står och ser sig själv i spegeln och man gillar verkligen inte personen som stirrar tillbaka. Personen kan vara tjock, finnig och/eller elak. Man ser bara det negativa.

Jag gillar inte den Känslan att jag inte är söt nog, inte är tillräckligt snäll. Jag hade därför skrivit på min spegel hemma you look great. För varje morgon läste jag det och jag gillade vad jag såg. Sen var det någon (antagligen mor) som putsade spegeln och det försvann.

Återigen när jag står framför spegeln, ser jag det JAG, jag inte vill vara eller se ut. Spegeln talar ju alltid sanning. Såna dagar vill jag bara dra täcket över huvudet och inte prata med någon, inte ens med Simon.

I alla fall den här Känslan tycker jag vi borde bannlysa! Varför ska vi känna att vi inte räcker till?! Varför ska vi inte kunna se våran egen spegelbild och tänka att jag duger, jag är unik, världens bästa (i mitt fall) Sandra Pärlsjö?
Vi är skapade till Guds avbild, alltså perfekta till och med gudomliga. Ändå hör man i sitt huvud att man är oduglig, ful, tjock, elak och bara i vägen för allmänheten.

Hur får man det att sluta?