Depp

Jaha här sitter jag och hänger läpp.
Jag vet inte varför men känner mig så fruktansvärt depp.

Har ju allt jag vill ha och lite till.
Jag har en pojkvän som trots alla mina egenheter, suratttacker och kliande eksem finns hos mig, bryr sig om mig och faktiskt blir orolig.
Jag har en familj som fattar att något är knas jag kommer hem tidigt en kväll och går och lägger mig ögonaböj.
Jag har vänner som bryr sig. (Tja iaf mer eller mindre, det finns ju undantag)
Jag har tillräckligt bra betyg som gjorde att jag kom in på lärarprogrammet.

Även om jag har dessa solstrålar i mitt liv känner jag mig totalt off.
Tror det beror på att;
Jag är nervös inför skolstarten.
Är ledsen och orolig för flera av mina vänner, speciellt för en kille.
Jag har eksem som håller på att driva mig till vansinne, de kliar och lämnar ifrån sig vita fläckar på min hud, jag är orolig för att de är permanenta och jag aldrig blir kvitt dem.

Därför mina goa vänner tänker jag gå och sola i hopp om att de bleknar bort!

Ta hand om er