Rädd

Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Så obehagligt och konstigt. Vill inte sätta någon av mina kroppsdelar innanför den dära kyrkan nu. Många tycker nog att jag är löjlig nu och inbillar mig saker, men det var faktiskt fem andra tjejer där också som hörde det. Alla fick panik efter sista lätet och vi bestämde oss för att snabbt som attan åka därifrån, alla till och med Malin som annars är så lugn och logisk blev rädd.

Vi satt oss i våran bil och jag körde hem alla utom Karro, hon och jag kände att vi behövde prata lite mer om det som hände så vi åkte till Rebecka ihop om att hon skulle följa med till Calle och Joel, de var inte hemma men de skyndade sig hem så jag och Karro kunde åka dit. (Rebecka behövde sova hon har ju skola...) Hemma hos Joel och Calle berättade vi vad som hade hänt, det var så skönt de trodde på oss. De badför oss och jag kände en sån frid i hjärtat, det var så skönt. Innan hade jag gråtit nästan hela tiden och känt mig illa till mods, men efter bönen kändes det mycket lättare. Jag säger bara tack Jesus.

Klockan var nog efter 1 när vi åkte hem. Det första jag gjorde var att gräva fram min gamla beskyddare och nalle, Sipper. Det är fint att ens nalle fortfarande kan göra en trygg. Ni får gärna tycka att jag är barnslig men jag var så rädd. Om jag ska vara ärlig hoppar jag fortfarande till av olika ljud, men Sam är i alla fall hemmaoch kan skydda mig.

Nä nu ska jag gå och göra något annat, vill inte tänka på det här någe mera.
Ta hand om er