Brutalt ärlig

Det är dags att börja vara totalt ärlig mot sig självt och andra. Jag tänker vara det nu. Håll i er. Jag är inte perfekt, ingenstanns. Nu sitter ni säkert och himlar med ögonen och tänker det visste vi ju redan! Men det kan jag säga att det gjorde inte jag. Jag har levt i en värld där jag trott att jag kan, jag är bra, det jag gör det blir bra. Livets hårda skola har lärt mig att jag inte på långa vägar är perfekt. Den enda som är det är Jesus och konstigt vore det annars. Att vakna upp från "perfekt" känslan och kastas in i verkligheten är inte skoj. Jag får verkligen se hur rutten, hemsk och elak person jag är. Utan att tänka eller reflektera över det har jag förvandlas till denna hemska människa som inte alls liknar den personen jag vill vara.

Jag har många fel och brister, ibland tror jag att det finns fler dåliga sidor hos mig än bra.
Mina dåliga sidor i ett urval:
- blir lätt arg på allt och alla
- ilskan, frustrationen, stressen kan gå ut över allt och alla
- väldigt känslig, tar illa vid mig
- tänker lite för lite på andra

Jag hoppas ni alla får sova riktigt gott i natt!